Årets pressfrihetsindex visar att de kommande åren blir avgörande för hur pressfrihet och journalistik kommer att utvecklas på längre sikt. Den pågående coronapandemin tydliggör och förstärker hoten mot fri, oberoende och trovärdig journalistik.
Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex sammanställer situationen för journalister i 180 länder och territorier. Årets index visar att mycket står på spel för pressfrihetens framtid.
Journalistiken hotas av en geopolitisk kris orsakad av auktoritära krafter, en teknologisk kris orsakad av brist på demokratiska garantier, en demokratisk kris orsakad av polarisering och begränsningar, en förtroendekris orsakad av misstänksamhet och hat mot media, och slutligen en ekonomisk kris orsakad av annonstapp. Till de fem kriserna läggs en global hälsokris — Journalistikens framtid hänger på hur vi hanterar de här kriserna. Coronapandemin illustrerar med all tydlighet de negativa faktorer som hotar allas rätt till trovärdig information. Hur kommer press- och yttrandefrihet, pluralism och trovärdighet se ut om tio år? Det avgör vi nu beroende på hur vi agerar, säger Christophe Deloire, generalsekreterare för Reporters sans frontières (Reportrar utan gränser). Det finns en tydlig länk mellan hur ett land begränsar pressfrihet och hur landet rankas i pressfrihetsindexet. Både Kina (plats 177) och Iran (tappar tre placeringar till plats 173) censurerade tidigt omfattningen av utbrottet av coronaviruset. I Irak (tappar sex placeringar till plats 162) fråntog regimen nyhetsbyrån Reuters tillstånd att verka i landet i tre månader efter att Reuters i en artikel ifrågasatt Iraks officiella siffror för smittspridning. Även i Europa lät Ungerns premiärminister Viktor Orbán (Ungern faller två placeringar till plats 89) införa en särskild lag med anledning av coronaviruset. Enligt lagen kan journalister fängslas i fem år om de, enligt regeringen, sprider falsk information. — Auktoritära regimer drar fördel av den pågående hälsokrisen. Den politiska debatten står still, allmänheten är överväldigad av situationen och demonstrationer eller protester är otänkbara. Det är nu möjligt för makthavare att ta till metoder som vore omöjliga annars. Det är därför oerhört viktigt att vi alla står upp för att låta journalisterna granska makten, fortsätter Deloire. Högsta och lägsta placeringarna i 2020-års pressfrihetsindex Norge toppar indexet för fjärde året i rad, medan Finland kommer på andra plats. Danmark klättrar två placeringar till tredje plats, sedan både Sverige och Nederländerna backar till fjärde respektive femte plats. I både länderna handlar tappat om framför allt ökade hot och trakasserier på sociala medier. Ordförande för Reportrar utan gränser – Finland, Jarmo Mäkelä, understryker att även i Europa, som traditionellt har varit pressfrihetens bastion, är utvecklingen i flera avseenden negativ. — Även i länder som Finland förekommer ett statligt och samhälleligt tryck till en slags lydighet i förhållande till Coronapandemin. Granskande och kritisk journalistik kan uppfattas som samhälleligt problematiskt eller oönskad. Mediernas roll är dock att påtala oegentligheter också då det är pinsamt och att lyfta fram maktmissbruk som försöker försköna medborgarnas eller myndigheternas bild av sitiationen, säger Mäkelä. I den andra ändan av indexet har lite hänt. Nordkorea återtar sista platsen från Turkmenistan, som nu är näst sämst. Eritrea på plats 178 är det land i Afrika som är sämst på pressfrihet. Malaysia (plats 101) och Maldiverna (plats 79) är årets raketer. De har klättrar 22 respektive 19 placeringar, efter att makthavarna förbättrat situationen för pressfriheten i båda länderna. Det tredje största hoppet gör Sudan (plats 159) som klättrar 16 placeringar efter att diktatorn Omar al-Bashir avsattes i april 2019. Det land som tappat flest placeringar är Haiti (21 placeringar till plats 83), där journalister utsatts för riktade attacker under snart två år av protester. De andra två stora tappen står två länder i Afrika för. De är Komorerna (ner 19 placeringar till 75) och Benin (tappar 17 placeringar till 113). Detta sedan antalet övergrepp på pressfriheten ökat i bägge länderna. Reportrar utan gränsers globala indikator, som mäter den genomsnittliga nivån för pressfrihet i världen har förbättrats något, med 0,9 procent mot förra året. Totalt sedan det första året mätningen gjordes (2013) har dock pressfriheten försämrats med i genomsnitt 12 procent. Andelen länder i världen där situation för pressfriheten kan anses vara bra är liksom förra året 8 procent, men andelen länder där situationen anses vara mycket dålig har försämrats med två procentenheter, till 13 procent. Regional utveckling i korthet Europa fortsätter att vara den bästa regionen i världen för pressfrihet, trots allt mer auktoritära tendenser i vissa av EU:s medlemsstater och på Balkan. Därpå följer det västra halvklotet (Nord- och Sydamerika), även om både USA och Brasilien i allt större grad utgör modeller för hur makthavare i regionen i övrigt kan attackera media. Afrika kommer på tredje plats. Här skönjas en utveckling där journalister allt oftare grips och utsätts för attacker och trakasserier på sociala medier. Asien- och Stillahavsregionen är den del av världen där pressfriheten försämrats mest över året. Australien har tappat fem placeringar och hamnar på plats 26, efter ökat hot mot källskyddet och den undersökande journalistiken. Två länder i Asien som också bidragit till regionens ras i pressfrihetsindexet är Singapore och Hongkong, som båda tappar sju placeringar. Singapore har infört en i det närmast Orwelliansk lag mot påhittade nyheter, och tillhör numer den grupp av länder där situationen för pressfriheten är mycket allvarlig. I Hongkong har allt fler journalister attackerats under de pågående demonstrationerna för demokrati. Östeuropa och Centralasien är föga överraskande näst sämst i världen på pressfrihet. Värst är situationen i Mellanöstern och Nordafrika, som är fortsatt den farligaste regionen för journalister i världen. Gripandet av Reportrar utan gränsers egen korrespondent i Algeriet (tappar fem placeringar till plats 146) visar med all tydlighet hur vissa länder drar fördel av den pågående pandemin, för att göra upp räkningen med kritiska, oberoende journalister. Fem kriser som hotar journalistiken Den geopolitiska krisen är kanske den mest framträdande, framkallad av makthavare med auktoritära, i det närmast totalitära tendenser, som gör allt i sin makt för att begränsa informationsflöden och tvinga på människor sin syn på världen. En syn på världen där det inte finns plats för pluralism och oberoende journalistik. Alla auktoritära regimer har behållit sina dåliga placeringar i årets pressfrihetsindex. Kina, som försöker införa en ny global mediestrategi, håller fast i sin näst intill fullkomliga makt över informationsflödet i landet. De negativa effekterna av detta har nu hela världen fått uppleva när coronaviruset sprider sig över jorden.
Kina är tillsammans med Saudiarabien och Egypten världens största fängelser för journalister. Ryssland inför allt mer sofistikerade kontrollmekanismer på nätet. Indien har infört historiens längsta internetblockad i Kashmir. I Egypten används uttrycket "fake news" som anledning att blockera sajter och journalisters ackrediteringar. Den teknologisk krisen består av en frånvaro av riktlinjer i en era med allt mer digitaliserad och global kommunikation. Det har lett till informationskaos. Journalistiken konkurrerar mer och mer direkt med propaganda och rykten. Utsuddade gränser mellan kommersiellt, politiskt och redaktionellt innehåll försvagar de demokratiska grunder som yttrande- och pressfrihet står på. Det uppmuntrar till begränsande lagstiftning under förevändning att stoppa spridning av påhittade nyheter, eller ”fake news”, och slå ner på oberoende och kritiskt granskande journalistik. Precis som Singapore har Benin infört lagar för att, officiellt, bekämpa desinformation och cyberbrott, men som kan användas för att begränsa yttrandefriheten. Pandemin har förstärkt spridningen av rykten och påhittade nyheter. I Ryssland, Indien, Filippinerna och Vietnam tillåts statligt sanktionerade trollarméer härja fritt. Den demokratiska kris som tydligt trätt fram i de senaste två årens pressfrihetsindex blir allt värre. Den speglas framför allt av attacker, hot och även hat mot journalister. Det har lett till att journalister allt oftare utsätts för fysiskt våld, vilket lett till en i många länder utbredd rädsla bland journalister. Makthavare och deras rådgivare sprider öppet hat mot journalister. Demokratiskt valda ledare, som Donald Trump i USA och Jair Bolsonaro i Brasilien fortsätter att svärta ner media och uppmuntra hat mot journalister. Det så kallade ”hat-kabinettet” kring Brasiliens president leder storskaliga internet-attacker på journalister som gräver fram regeringshemligheter. Med coronaviruset har Jair Bolsonaro ökat sina attacker på media, och anklagar dem för att skapa hysteri och panik.
Trovärdighetskrisen beror på misstankar om att etablerade nyhetsförmedlare publiceras nyheter som bygger på icke tillförlitliga källor. Enligt 2020-års Edelman Trust Barometer anser 57 procent av de tillfrågade att media sprider icke trovärdig information. Misstänksamheten mot media leder till att journalister blir föremål för allmänhetens ilska vid till exempel demonstrationer och protester, som i Irak, Libanon, Chile, Bolivia, Ecuador och Frankrike. Länder där journalister redan kan bli offer för polisvåld. Ett annat tydligt fenomen är aktivister med en national- eller extremhögerpolitisk inriktning som öppet attackerar journalister, i till exempel Spanien, Österrike, Italien och Grekland, samtidigt som talibanerna i Afghanistan och fundamentalister i Myanmar inte drar sig för att använda våld för att påtvinga världen sin syn på media. Den ekonomiska krisen beror på den digitala transformation som tvingat ner media i många länder på knä. Minskade annonsintäkter och ökade produktions- och distributionskostnader har tvingat mediaorganisationer till omstruktureringar och uppsägningar. I USA har hälften av alla journalistjobb försvunnit på tio år. De ekonomiska problemen får sociala konsekvenser och slår mot den redaktionella friheten över hela världen. Dagstidningar med svag ekonomi är naturligtvis lättare att påverka. Den ekonomiska krisen har också förstärkt medieägarkoncentration och även intressekonflikter som hotar journalistisk pluralism och oberoende. När Tjeckiens rikaste man köpte upp Central European Enterprises (CME) lyfte flera Centraleuropeiska länder ett varnande finger. CME kontrollerar flera tv-kanaler i både Central- och Östeuropa. Medieägarkoncentrationen märks också i Argentina, Japan, Taiwan och Tonga. I Japan har ägarna stor påverkan på nyhetsredaktionerna. I Taiwan och Tonga är det tydligt hur vinstintressen påverkar media att polarisera mera och lyfta sensationellt innehåll i större utsträckning, vilket leder till ökad misstro mot media bland allmänheten. Regionala analyser på engelska Afrika Asien Östeuropa och Centralasien Europa Latinamerika Mellanöstern Nordafrika Nordamerika Världskarta Kartan i svensk version i PDF-format Kartan i engelsk version i PDF-format Hela rankingen av 180 länder i listformat Om Reportrar utan gränser pressfrihetsindex Reportrar utan gränser har publicerat sitt årliga pressfrihetsindex sedan 2002. Indexet mäter nivån av mediefrihet i 180 länder och territorier och beaktar, förutom övergrepp som hot, gripanden och mord, faktorer som mediepluralism, oberoende, miljö, självcensur, juridiskt ramverk, transparens och infrastruktur. Indexet bedömer inte regeringens politik. Läs mer om hur indexet sätts samman här. För mer information eller kommentarer kontakta: Jarmo Mäkelä Ordförande, RSF Finland m. 040 844 2609 jarmoamakela@gmail.com Thomas Slätis Viceordförande, RSF Finland m. 044 277 8840 thomas.slatis@helsinki.fi